Piug Campana
Gårdagens bergsvandring/klättring
Nu tar jag mig lite tid och uppdaterar lite om gårdagen .
Som jag lovade, lite kort uppdatering om hur det gick igår.
Mario och jag satte klockan på 9 , fixade matsäcken , packade och vid 10 var vi iväg med bilen till berget.
Berget ligger ungefär 7 km från vårat hus så det var inte så långt.
Temperaturen kl halv 11 visade 17 grader. Leggins , gympaskor,gymtröja och en tjocktröja var min outfit och Mario kortbyxor men hade med sig långbyxor för säkerhets skulle och tjocktröja.
Allt klart och kl 10:58 började vi vandra uppför. det första, vi gick vilse. Går som sagt att gå flera vägar upp men verkade som att vi inte förstod något så vi gick de första 20 minuterna lite våran egna väg mellan träd och buskar tills vi äntligen hittade själva vägen . Det vi sälvklart inte visste ,e ftersom vi inte började från början av vägen , var att denna väg är den svåraste av de alla, den brantaste och den som man snabbast kommer upp med. Fan!
Solen sken och varmt blev det. Av med tjocktröjan! Mario gick hela tiden framför mig . Fan för honom. Blev så himla avundsjuk avrje gång jag såg att jag knappt kunde medans hans lugn och still tog sig upp utan någon svår andning. (märks att hans kondition är MYCKET bättre än min helt enkelt ) men tack vare de underbara squats och benpassen på gymmet klarade jag mig.
Var inte alls farligt i början av vägen , tills vi började närma oss mer mot berget där vi nu förstod vart vi var. km vertical heter backen. Kan inte kalla det backe faktiskt. Rent av bara småstenar som ligger där . Fanns knappt stöd och atck och lov att då och då fanns det berg där vi kunde greppa tag och få stöd . så var det ett bra tag . Tills vi började ta upp uppåt nrmare träden och tog oss hjälp av dem. Stannade några gånger för vatten och en gång för en banan och äpple. Varje gång kollade jag neråt och framför mig , den vackra utsikten . Man blev förälskad. Kysste pojken och tackade honom att han tog mig upp hit och tackar för att jag har en sådan pojkvän som älskar äventyr och sport!
Iallafall, vi fortsatte uppåt då faktiskt vi trodde att vi nästan var uppe tog vi varsitt håll, mario tog en lättare väg medan jag ville klättra lite och tog de branta bergen där jag fick mycket bra grepp . Där ville jag inte ens kolla neråt för där var det BRANT kan jag säga.
När vi kom till andra sidan insåg vi att det inte bara var 10 minbuter kvar utan kanske ännu 30 mer. Fan !
Nu började Mario iallafall klaga lite på att hans ben inte hade den orken längre som i början , medans jag under hela vägen gått och tjurat hur ont jag har i fötterna, benen och allt ! Hahaha. Tjejer ;) Mario bara flinade och skrattade varje gång och flera gånger om kramade om mig och sa hur stolt han är över mig att jag gör detta . det gav mig energi att fortsätta .
När vi äntligen såg folk ! Vi är framme !
Kl 13:05 slog det på kllockan , 2 timmar exakt tog det !
Närvi väl var uppe blåste det men brydde mig inte om det utan bara kollade uttåt på den vackra utsikten och satte mig ner på marken och där stannade jag .
Träffade trevligt folk uppe som faktiskt stod med munne öppen när vi sa att det bara tagit oss 2 timmar att ta oss upp . Så vi hade gjort bra ifrån oss :)
Uppe fanns det en bok där man skrev in sig och även en termometer, 10 grader (plus den kalla vinden) . Fan va kallt det var. Svetten var kall . Tog snabba bilder och bilder påa ndra som bad oss , åt våran matsäck och snabbt ner igen . 10 i 2 började vi våran väg ner då några berättat den lättare vägen ner så vi bestämde oss självklart för att ta oss ner där.
Nog var det inte så lätt i början då det var småstenar igen och resultat på det, ramlade 2 gånger (skrapsår på hela rumpen och händerna ). Faaan va ont det gjorde. ni anar inte. Gumpaskor är inte gjort för detta helt enkelt .
Efter 1 timmes förjävlig nerförsbacke ( ni kan förstå att gå ner var mycket svårare än att gå upp) nådde vi "marken", skogen av berget då vi glatt njöt av solen och sprang hela vägen tillbaka. 6 km . Vi hade gått ner på andra sidan berget denna gång vilket orsakade att vi fick ta smällen och springa runt berget vilekt inte gjorde oss något. så skönt att vara nere på mark och njuta av naturen .
15:45 var vi tillbaka vid bilen . 1,5 timme tog det oss. Vi tog oss ner väldigt fort eftersom vi sprang hela vägen tillbaka . resultat : blåsor på båda fötterna, stora skrapsår på rumpen, skrapsår på handen och skrapsår från en buske på min arm . ni anar även inte hur ont jag hade i fötterna av att springa på grus . Vra konstigt att anlända på asfalt igen.
Hur underbar äventyr som helst . Jag älskade det och skulle gärna göra om det ( dock inte något jag skulle göra varje helg direkt).
resultat:
1500 kalorier brända
24000 steg
9 km sammanlagt
1408 m höjd
3 timmar 48 minuter
Inatt sov jag knappt av smärtan i låren, hur musklerna slog och imorse kunde jag inte ens röra mig. Ryggen, armarna, axlarna, benen, rumpan , Allt ! Herregud ., Mario bara skrattade åt mig . Betyder att det var en riktigt bra cardio-pass helt enkelt. Medans han bara hade "lite" ont i låren . Fan för honom!
Nu sitter jag här i soffan , har tagit mig en dusch vilket jag knappt kunde , kunde knappt ta mig in i badkaret och knappt tvätta mig håret av smärtan i armarna och axlarna. Njuter av en kopp kaffe med mjölk och snart dax att göra mig iordning så jag kan ta mig till köpcentret för att lämna mina jobbarkläder och skriva på lite papper. ska passa på att öven köpa mig lite underkläders-set , ska nämligen göra lite underklädes- shootings nu när jag är i form . är faktiskt väldigt nöjd med resultat och hoppas att det så fortsätter.
Här kommer det lite bilder från gårdagen.
föresten, tycker det skule vara lite kul att ni som läser bloggen lämnar ett litet spår efter er så jag vet vilka ni är . Vill höra om det är något ni vill veta, något som intresserar er, något som ni inte gillar . ja, allt !
hälsningar från spanien , Benidorm
Annika
Nu tar jag mig lite tid och uppdaterar lite om gårdagen .
Som jag lovade, lite kort uppdatering om hur det gick igår.
Mario och jag satte klockan på 9 , fixade matsäcken , packade och vid 10 var vi iväg med bilen till berget.
Berget ligger ungefär 7 km från vårat hus så det var inte så långt.
Temperaturen kl halv 11 visade 17 grader. Leggins , gympaskor,gymtröja och en tjocktröja var min outfit och Mario kortbyxor men hade med sig långbyxor för säkerhets skulle och tjocktröja.
Allt klart och kl 10:58 började vi vandra uppför. det första, vi gick vilse. Går som sagt att gå flera vägar upp men verkade som att vi inte förstod något så vi gick de första 20 minuterna lite våran egna väg mellan träd och buskar tills vi äntligen hittade själva vägen . Det vi sälvklart inte visste ,e ftersom vi inte började från början av vägen , var att denna väg är den svåraste av de alla, den brantaste och den som man snabbast kommer upp med. Fan!
Solen sken och varmt blev det. Av med tjocktröjan! Mario gick hela tiden framför mig . Fan för honom. Blev så himla avundsjuk avrje gång jag såg att jag knappt kunde medans hans lugn och still tog sig upp utan någon svår andning. (märks att hans kondition är MYCKET bättre än min helt enkelt ) men tack vare de underbara squats och benpassen på gymmet klarade jag mig.
Var inte alls farligt i början av vägen , tills vi började närma oss mer mot berget där vi nu förstod vart vi var. km vertical heter backen. Kan inte kalla det backe faktiskt. Rent av bara småstenar som ligger där . Fanns knappt stöd och atck och lov att då och då fanns det berg där vi kunde greppa tag och få stöd . så var det ett bra tag . Tills vi började ta upp uppåt nrmare träden och tog oss hjälp av dem. Stannade några gånger för vatten och en gång för en banan och äpple. Varje gång kollade jag neråt och framför mig , den vackra utsikten . Man blev förälskad. Kysste pojken och tackade honom att han tog mig upp hit och tackar för att jag har en sådan pojkvän som älskar äventyr och sport!
Iallafall, vi fortsatte uppåt då faktiskt vi trodde att vi nästan var uppe tog vi varsitt håll, mario tog en lättare väg medan jag ville klättra lite och tog de branta bergen där jag fick mycket bra grepp . Där ville jag inte ens kolla neråt för där var det BRANT kan jag säga.
När vi kom till andra sidan insåg vi att det inte bara var 10 minbuter kvar utan kanske ännu 30 mer. Fan !
Nu började Mario iallafall klaga lite på att hans ben inte hade den orken längre som i början , medans jag under hela vägen gått och tjurat hur ont jag har i fötterna, benen och allt ! Hahaha. Tjejer ;) Mario bara flinade och skrattade varje gång och flera gånger om kramade om mig och sa hur stolt han är över mig att jag gör detta . det gav mig energi att fortsätta .
När vi äntligen såg folk ! Vi är framme !
Kl 13:05 slog det på kllockan , 2 timmar exakt tog det !
Närvi väl var uppe blåste det men brydde mig inte om det utan bara kollade uttåt på den vackra utsikten och satte mig ner på marken och där stannade jag .
Träffade trevligt folk uppe som faktiskt stod med munne öppen när vi sa att det bara tagit oss 2 timmar att ta oss upp . Så vi hade gjort bra ifrån oss :)
Uppe fanns det en bok där man skrev in sig och även en termometer, 10 grader (plus den kalla vinden) . Fan va kallt det var. Svetten var kall . Tog snabba bilder och bilder påa ndra som bad oss , åt våran matsäck och snabbt ner igen . 10 i 2 började vi våran väg ner då några berättat den lättare vägen ner så vi bestämde oss självklart för att ta oss ner där.
Nog var det inte så lätt i början då det var småstenar igen och resultat på det, ramlade 2 gånger (skrapsår på hela rumpen och händerna ). Faaan va ont det gjorde. ni anar inte. Gumpaskor är inte gjort för detta helt enkelt .
Efter 1 timmes förjävlig nerförsbacke ( ni kan förstå att gå ner var mycket svårare än att gå upp) nådde vi "marken", skogen av berget då vi glatt njöt av solen och sprang hela vägen tillbaka. 6 km . Vi hade gått ner på andra sidan berget denna gång vilket orsakade att vi fick ta smällen och springa runt berget vilekt inte gjorde oss något. så skönt att vara nere på mark och njuta av naturen .
15:45 var vi tillbaka vid bilen . 1,5 timme tog det oss. Vi tog oss ner väldigt fort eftersom vi sprang hela vägen tillbaka . resultat : blåsor på båda fötterna, stora skrapsår på rumpen, skrapsår på handen och skrapsår från en buske på min arm . ni anar även inte hur ont jag hade i fötterna av att springa på grus . Vra konstigt att anlända på asfalt igen.
Hur underbar äventyr som helst . Jag älskade det och skulle gärna göra om det ( dock inte något jag skulle göra varje helg direkt).
resultat:
1500 kalorier brända
24000 steg
9 km sammanlagt
1408 m höjd
3 timmar 48 minuter
Inatt sov jag knappt av smärtan i låren, hur musklerna slog och imorse kunde jag inte ens röra mig. Ryggen, armarna, axlarna, benen, rumpan , Allt ! Herregud ., Mario bara skrattade åt mig . Betyder att det var en riktigt bra cardio-pass helt enkelt. Medans han bara hade "lite" ont i låren . Fan för honom!
Nu sitter jag här i soffan , har tagit mig en dusch vilket jag knappt kunde , kunde knappt ta mig in i badkaret och knappt tvätta mig håret av smärtan i armarna och axlarna. Njuter av en kopp kaffe med mjölk och snart dax att göra mig iordning så jag kan ta mig till köpcentret för att lämna mina jobbarkläder och skriva på lite papper. ska passa på att öven köpa mig lite underkläders-set , ska nämligen göra lite underklädes- shootings nu när jag är i form . är faktiskt väldigt nöjd med resultat och hoppas att det så fortsätter.
Här kommer det lite bilder från gårdagen.
föresten, tycker det skule vara lite kul att ni som läser bloggen lämnar ett litet spår efter er så jag vet vilka ni är . Vill höra om det är något ni vill veta, något som intresserar er, något som ni inte gillar . ja, allt !
hälsningar från spanien , Benidorm
Annika
<3