trodde inte det skulle vara så svårt men antar att jag hade fel .. Min pojkvän har nu bosatt sig i Frankrike, Tours , ett helt år , studera med universitetet Efter att ha vant mig vid hans sida är det svårt att släppa taget. Jag har försöokt vara posetiv angående situationen men med ord från andra är det svårt. Alla säger att långdistansförhållanden är svåara och jag vet men kan man allltid ge det en chans ? man vet aldrig tills man har provat ? Har nu gått 4 dagar och redan nu saknar jag honom enormt mycket . Hur ska detta gä? Skulle velat vara vid hans sida idag eftersom det är hans födelsedag , skulle vilja krama om honom och kyssa honom men det kan jag inte. Att tänka på att jag inte ser honom tills november om jobbet ger mig en vecka semester gör ont Man säger att vänskapen hjälper att tänka på annat men känner just nu att vänskapen jag behöver just nu har jag inte här, den finns där hemma, i sverige och just nu vill jag det ska vara februari så jag kan flytta hem ! Har köpt en dator så vi kan hålla kontakten genom SKYPE men lite svårt nu när man inte har internet hemma , Blääää ! Ligger nu i sängen , min lediga dag och inte rört mig på hela dagen. igår blev det fest med tjejerna och kom hem runt 6 . Imorgon jobba igen, Morgonpass. Så har hela eftermiddagen att göra saker. Godnatt till alla /Annika